Allt började 1998, då sångaren Isshi från Nagano och skolkamraterna Nao (basist) och Izumi (trummor) från Hokkaido, alla nyinflyttade till Tokyo, bestämde sig för att bilda ett band och ta huvudstaden med storm. De annonserade efter gitarrister, och bland de som anmälde sig valde de ut de lokala förmågorna Sin och Akiya. I oktober såg därmed bandet CROW dagens ljus, och de började snart spela på lokala klubbar.
Ett år senare fick CROW ett kontrakt med skivbolaget KEY PARTY och genom dem släpptes demokassetten Hyakuyae. Under den här tiden turnerade bandet ofta tillsammans med ett annat band på samma skivbolag: Lar~mia, och de två banden gick under namnen "kuroi tori" (svart fågel, som de japanska kråkorna) och "shiroi tori" (vit fågel).
År 2000 upptäcktes bandet med den ovanliga stilen av PS COMPANY (som då hade hand om bland annat D'ue le quartz) och det blev början på deras långa samarbete. I samband med skivbolagsbytet bytte bandet även namn till Kagrra. I juni höll de sin första konsert under det nya namnet på Takadanobaba AREA, och den blev utsåld. En andra demokassett, Kotodama, släpptes under sommaren på det nya bolaget och i slutet av året kom även gruppens första minialbum, Nue, som snabbt sålde slut.
Kagrras första one-mankonsert, d.v.s. en egen konsert utan andra band, var på Shibuya O-West den 3 mars 2001, och också denna blev utsåld. Samma dag släpptes också deras andra mini-album, Sakura. Bandets popularitet fortsatte växa, och en hel rad singlar liksom ytterligare ett minialbum släpptes under året, och bandet kunde också öppna sin egen fanclub, Auga.
Under 2002 och 2003 fortsatte Kagrra flitigt att släppa nya verk, däribland deras första konsertvideo, Fuunroku, som släpptes på VHS i mars 2002, och deras första fullängdsalbum, Gozen. Med singeln Haru urara som släpptes i maj 2003 inleddes ett samarbete med tecknaren Yuichiro Fukaya, som därefter skapat de karakteristiska omslagen till de flesta av Kagrras releaser. Flera framgångsrika egna turnéer hölls, och med den uppmärksamhet det kimonoklädda bandet drog till sig var det inte förvånande att de kunde ta steget upp från indie-världen.
Den 1 januari 2004 blev bandet officiellt major genom ett kontrakt med Columbia Music Entertainment. För att markera förändringen ändrades namnet till Kagrra, med ett komma på slutet (kommat lär ha lagts till för att tecknen i namnet skulle ha ett antal streck som anses mer lyckosamt). I samband med majordebuten släpptes också singeln Urei. Kort därefter, i mars, släpptes också gruppens andra fullängdsalbum och deras första som majorband, Miyako.
I januari 2005 höll Isshi tillsammans med Izumi för första gången ett litet evenemang på Shinjuku loft plus one där de berättade spökhistorier, något som skulle bli tradition. Senare år höll Isshi dessa möten som han kallade Isshi mimibukuro (ung. Isshis novellsamling) regelbundet. I maj skedde också premiären på videobloggen Kagrra, no su (Kagrra,s näste), som sedan fortsatte regelbundet och kom upp i över 70 episoder (tyvärr finns de inte tillgängliga utanför Japan). I slutet av 2005 deltog Kagrra, i en turné kallad Peace & Smile Carnival Tour tillsammans med kollegorna på PS COMPANY: miyavi, Kra, The Gazette och Alice Nine.
2006 användes för första gången en av Kagrra,s låtar i en animeserie. Singeln Chikai no tsuki användes som öppningstema till serien "Kinnikuman II Yo Ultimate Muscle 2". Under året skedde också en liten imageförändring hos bandet. Visserligen fanns de traditionellt japanska influenserna kvar i låttexter och instrumentval, men en viss anpassning till en större mainstreampublik gjordes i och med att bandet tonade ner sin visuella stil till förmån för mer "vanliga" kläder.
Tidigt 2007 släpptes ett nytt album, shizuku, men det som gjorde 2007 till ett verkligt omvälvande år för Kagrra, var uppträdandet på J-Rock Revolution i Los Angeles, bandets första uppträdande utanför Asien. I slutet av året besökte de dessutom Europa för första gången i och med deras deltagande på J-Rock Invasion i Köln i Tyskland. Under året bytte bandet också skivbolag från Columbia Music Entertainment till King Records.
Det första albumet som släpptes på King Records var Core, som också släpptes i en europeisk version via CLJ Records. Snart tillkännagav man också en Europaturné, och sommaren 2008 höll Kagrra, fem konserter i fem länder, varav konserten på Klubben i Stockholm den 17 augusti var den första. I september släpptes singeln Uzu, som också var temat till skräckfilmen "Hitorikakurenbo".
2009 inleddes med en repris av Peace & Smile Carnival för att fira PS COMPANYs 10-årsjubileum, den här gången inte som turné utan en enda jättekonsert på Nippon Budokan. Under året befästes Kagrra,s ställning som världskänt band med en konsert i Brasilien den 12 juli, efter att en tidigare planerad Sydamerikaturné fått ställas in på grund av visaproblem. Dessutom släpptes bandets femte fullängdsalbum, Shu, och ytterligare en singel med namnet Shiki. Med de stora framgångarna utomlands återupptog Kagrra, också inspirationen från det traditionellt japanska i sin visuella image för att, som de sagt i flera intervjuer, de ville presentera den japanska kulturen för världen.
Bandet verkade möta en del motgångar under 2010; endast två singlar släpptes under året och Japanturnén under sensommaren fick avbrytas eftersom Isshi fick problem med rösten. Under hösten kom sedan det slutgiltiga beskedet; Kagrra, skulle upphöra. Bandet själva förklarade att det inte handlade om meningskiljaktigheter, utan att de helt enkelt utnyttjat sitt koncept till fullo och inte kunde förnya sig längre. Därför valde de också att inte säga att bandet "splittrades", utan snarare att det "upphörde". Ett sista album, Hyakkikenran släpptes under våren 2011, och en sista turné hölls också i Japan, med den allra sista konserten på C.C. Lemon Hall i Tokyo den 3 mars.
Sångaren Isshi dök kort därefter upp med soloprojektet Shiki∞project, men han hann bara släppa en singel. Den 25 juli kom beskedet att Isshi avlidit i sitt hem veckan innan, och inte bara hans soloprojekt utan allt hopp om en återförening för Kagrra, gick därmed om intet. Kagrra,s musik kommer dock säkerligen att leva vidare, som ett kärt minne för de fans som lärt sig älska det unika bandet, som en originell inspiration för yngre band och som en introduktion till japansk kultur för nya visual kei-fans.
Kagrra, representerade en egen subgenre inom visual kei som de själva kallade "neo japanesque" och som kännetecknades av traditionellt japanska influenser i både musik och framträdande. Bandet gjorde sig kända för sina kimono-inspirerade scenkläder och viftande med solfjädrar, men även för sin speciella musikaliska blandning av rock och japansk folkmusik. Unikt för bandet är att gitarristen Sin även spelade koto (ett traditionellt japanskt stränginstrument) under konserterna.
Namnet Kagrra, kommer från ordet "kagura", som är en benämning på den gamla rituella musiken inom shinto-religionen, och ordet betyder ordagrant "gudarnas musik". Även låttexterna var ofta skrivna på gammaldags japanska och inspirerade av traditionella och buddistiska koncept. Kagrra, var ett av de första banden som togs upp av det framgångsrika PS COMPANY, och de blev med tiden mycket populära. Deras "neo japanesque"-stil gick hem även i västvärlden, och de har turnerat i fyra världsdelar.
Bandet upphörde våren 2011 och kort därefter avled sångaren Isshi. Kagrra,s unika bidrag till visual kei-scenen kommer dock säkerligen att bli ihågkommet länge.
