Moi Dix Mois Le dixieme anniversaire på Shinjuku BLAZE

konsertrecension - 11.05.2013 12:05

Moi dix Mois, den legendariske Manas projekt, firade tioårsjubileum med en spektakulär show den 20 mars.

Moi dix Mois började för ett decennium sedan som den legendariske gitarristen Manas projekt, och har sen dess haft en stark position på den japanska visual kei-scenen. Den 20 mars 2013 fyllde fansen hela den stora arenan Shinjuku BLAZE för att fira bandets tionde år.

När ridån föll låg scenen i dimma, dekorerad med ljusstakar och man kunde se en ensam figur klädd i vitt som höll i en bukett med röda rosor, Mana. Han inledde konserten med att kasta ut rosorna till den uppspelta publiken till den atmosfäriska låten SE En Lumiére. De övriga medlemmarna kom in på scen och sen drog spelningen igång med den dramatiska Je l'aime, fans sträckte ut sina händer när de två gitarristerna lät sina toner slå följe i ett felfritt neoklassiskt samspel mellan gitarrerna. Metaphysical satte ihop tunga och mörka med ljusare stycken och förde publiken med sina snabba rytmer. "Välkommen till finalen! Ge allt!", Seth manade på de entusiastiska fansen till den rockiga låten Witchcraft. Cembalo och körer gav framträdandet en barock känsla.

Med vrängd röst utannonserade K början på bandets ceremoni där fansen ombads repetera handrörelser med dem, först genom att ta ena handen och placera i pannan så armen formar ett "D", sen sträcka upp den andra armen som ett "I", korsa båda händerna som ett "X" ovanför huvudet och slutligen sänka ner händena ovanpå varandra. Tillsammans med Seth upprepade fansen rörelserna till den mörka kyrklika låten Sanctum Regnum. Ilskna gitarrer och starka trummor värmde upp publiken ytterligare till The SECT.

I pausen mellan låtarna sjöng fansen "Happy Birthday" entusiastiskt och firade frontmannen Manas födelsedag, som var en dag tidigare. Han var frånvarande men Seth bad fansen ropa på honom. De höll händerna framför sig som i en bön, ropandes "Mana-Sama" med de sötaste rösterna. Efter tredje ropet uppenbarade han sig och kastade ut godis till publiken från en mjukbjörns väska. Medan en rockig version av "Happy Birthday" spelades rullade bandet ut en tårta med ljus som Mana blåste ut till ljudet av en trumvirvel. Seth påpekade att anledningen till att tårtan var mindre i år jämnfört med förra året var för att han själv bakat den.

Konserten fortsatte med den dramatiska Lamentful Miss, följt av Pendulum där Seths känsloladdade och starka röst tillsammans med de sensuella instrumenten hänförde publiken. Sugiyas framträdande bas och tunga elektroniska toner la en grund till den mäktiga Immortal Madness, där Seths röst framträdde deras grövre sidor. Sen föll mörker över salen i den gothiska The Seventh Veil. Efter följde ett vackert operaartat intro med en kvinnlig röst som ledde till Divine Place, en förtrollande sång med sin sorgsna skönhet. Efter en följd av snabba låtar och galet trummande avslutade Ange~Holy Wings~ denna trend. Dynamiska rörelser sågs både på scen och golvet när de fyra medlemmarna längst fram kom till mitten och till synes njöt av utsikten.

När ridån föll förutsåg fansen vilka som skulle komma att uppenbara sig härnäst, den första uppsättningen av medlemmar i Moi dix Mois. När SE Dix Infernal började spela välkommnades trummisen Tohru, basisten Kazuno och sångaren Juka, alla klädda i svart, av exalterade och väldigt höga skrik. Dialogue Symphony hettade upp stämmningen med vrängda stycken och rörande operaartad röst, omfattningen av Manas gitarr visades tydligt under hans solo. "Vilka nostalgiska toner. Jag vill höra mer av er!", Juka manade på fansen. Fioler utannonserade Vestige, med ett lyriskt och romantiskt sound. De ursprungliga medlemmarna presenterade en annan form av Moi dix Mois med något ljusare melodier som påminde om 90-talets visual kei. Avslutningsvis spelades den gamla versionen av Ange, publiken skrek och rörde sig medan bandet rörde sig över scenen för att interagera med fansen och med varandra -- de tre medlemmarna stod tillsammans längst fram leendes och med armarna runt varandra.

När medlemmarna lämnade scenen skrek fansen efter ett extra nummer. Seth kom ut på scenen och annonserade de sista orden från Mana för kvällen, som tackade alla medlemmar och fans som har stöttat hans projekt genom åren fram tills tioårsjubileet. För att avsluta kvällen ropade Seth in bandets ursprungliga medlemmar in på scen och gav dem ordet. Bakom trummorna satt Tohru och höll upp en stor bild på sig själv från tiden i bandet och skämtade om sitt nuvarande korta hår, som knappast fick honom att se ut som en medlem i ett visual kei-band. "Och till er som just sa att jag skulle se bra ut kal, jag kommer att krama er", avslutade han till skratt och rop från publiken. Kazuno påpekade glatt att han ville undvika att tala länge, så han höll sig till en punkt - att gratta bandet för detta minnesvärda jubileum, han sa att han var väldigt glad att få medverka under konserten. Slutligen tog Juka till orda, som berättade att det var på grund av olika åsikter mellan medlemmarna som han lämnat Moi dix Mois men det var bara för att alla var seriösa gällande bandet och att det aldrig var några bittra känslor emellan dem. Han vet vilken hård väg det är att hålla ett visual kei-band igång nu för tiden och sa att han respekterade Moi dix Mois för att ha lyckats hålla sig kvar i tio år. Även om Juka själv nu har distanserat sig från musiken genom att bli en "normal person", har han stöttat bandet ända fram tills nu då det inte finns något annat band som dem och han sa även att han hoppas han kommer få medverka på deras 20-årsjubileum också. De nuvarande medlemmarna kom då ut på scenen och Hayato berättade att han hade kul och frågade publiken om de njutit av framträdandet ända tills slutet. Sugiya sa att han var glad att han fått vara med under denna kväll och att få träffat Kazuno, han bad även fansen att ha roligt. Den energiska K tackade publiken för att de kommit och sa att, eftersom att han i vanliga fall inte får tillfälle att säga det, tog tillfället i akt att berätta för Mana, som förmodligen lyssnade backstage - "Chefen, jag älskar dig! Jag kommer alltid att följa dig!", till ljudet av rop från publiken. Seth sa avslutningsvis att han var glad att han fått sjunga på en så speciell dag och att han vill fortsätta att ha kul med alla långt framöver, och bad fansen om fortsatt stöd. Fansen ropade då på "herren av Moi dix Mois" att komma upp på scen, och Mana kom och kastade ut ytterligare rosor till publiken.

Till den sista låten, som spelades av de två sångarna, K, Kazuno, Mana och Tohru, höll publiken upp lysande pinnar och till de ljusare delarna av Pageant föll lokalen i rörande blått ljus. Seth och Jukas röster sammanflätades, bandet gick från en sida till en annan och alla höll en arm om varandra, leendes i en rörande avslutning. "Låt oss träffas igen!", ropade Seth, och så lämnade alla en efter en scenen för att lämna Mana ensam, som bugade till de nöjda och rörda fansen.

Spellista:

Opening SE En Lumière (Long ver.)
01. Je l'aime
02. Metaphysical
03. Witchcraft
04. Sanctum Regnum
05. The SECT
Mana sama birthday time show
06. Lamentful Miss
07. Pendulum
08. Immortal Madness
09. Dead Scape
SE in paradisum (live ver.)
10. The Seventh Veil
11. Divine Place
12. Ange ~D side Holy wings~
Ending SE En Lumière

First generation Moi dix Mois
Opening SE Dix infernal
01. Dialogue Symphonie
02. Vestige
03. Ange (old ver.)

Moi dix Mois ALL STARS
04. Pageant
relaterade artister
kommentarer
blog comments powered by Disqus
relaterade bildgallerier


annonser