Awoi - Aoi~THE SECOND~

recension - 24.08.2012 04:16

Aoi~THE SECOND~ är en utmärkt samling av Awois intensivt tunga och drivet medryckande metal rock'n'roll som bandet själv kallar "the underground Black Rock".

Osakabandet Awoi, som då tillfälligt var ett tremannaband, släppte sitt första samlingsalbum Aoi innehållandes fjorton låtar den 7 juli 2010. Nu består bandet av fem medlemmar sedan ett par år tillbaka och Aoi är slutsåld i skivbutikerna, så Awoi har passat på att spela in samlingsskivan på nytt med alla fem medlemmar och med ett par extra låtar. Samlingsalbumet innehållandes sexton låtar, som kom ut i CD-format i Japan den 25 juli 2012 och släpps i digital form i Europa den 7 september 2012, kallas denna gång Aoi~THE SECOND~ och är ett utmärkt exempel på Awois intensivt tunga och drivet medryckande metal rock'n'roll som bandet själv kallar "the underground Black Rock".

Aoi~THE SECOND~ inleds med Suzumushi som är en svängig och rått tung låt med energifyllt growlande och tryck i, som förresten var den första låten Awoi (då kvartett) släppte även som musikvideo i juli 2008. Låt nummer två utgörs av Kotodama som är en taktfast och catchy rocklåt. Den tredje låten, Kanashii uta, har omväxlande tempo och lyckas vara både skramlig och melodiös samtidigt, och det märks att den är en verklig favorit på konserterna.

Sedan följer en intensivt känslofylld ballad med skönt gungande bluesaktiga inslag. Renai shashin känns som att den är på väg att explodera i sin undertryckta passion. Intensiteten i musiken och Otogis säreget unika röst byggs upp under låtens gång och ja, slutar med ett formidabelt fortfarande lite tillbakahållet och ofrivilligt klimax. Den är ett utmärkt exempel på "the underground Black Rock" i balladform!

Ännu ett fint exemplar av Awois känslosamt drivna metal rock'n'roll är skivans femte spår, Siren. Nästa spår, Yuuyake karasu, består av ångestfyllt tunggung i varierat tempo av det lite långsammare slaget. Ashita från 2006 utgörs av tunggung av det tyngre medryckande slaget vars vibrationer och djupa sångröst i olika varianter med härligt eftertryck känns i kroppens alla beståndsdelar, och är ett utmärkt exempel på Awois gripande mörka "underjordiska Svarta Rock" i tung högform!

Den svängiga skrammelrocklåten Koe har en refräng som lätt fastnar i huvudet, och Monokuro är nästan dansant med sin medryckande melodi. Koko de tozashite känns varierande i sina delars tempo samtidigt som man inser att denna framförda variation visar på olika uttryck för ett uppdämmat ångestflöde som väl avspeglas i sångrösten. Sunnyday är en catchy låt med tunga stycken, driven melodisk takt och en del djupstrupsmorrande. Därpå följer Ikiru itami, kimi e med sitt tungt framåttuffande ångestgung och något jazzaktigt svingande inslag.

Därefter kommer det udda exemplet i samlingen, Senkou hanabi. Det låter ungefär som Otogi sjunger någon gammal sentimental traditionell japansk enka, fast till rockmusik framförd i ganska trögflytande tempo. Är det ett skämt? Är det på allvar? Awoi har i vilket fall som helst valt att ha med denna låt även på andra utgivningen av sitt samlingsalbum, så bandet tycker absolut den är värd att lyssna på.

Sista låten i första upplagan, men näst näst sista här, består av Lullaby. Nej, detta är ingen vaggvisa som låttiteln kan få en att tro, utan snarare en smått röjjig låt att stundtals mosha till som är både tung och hoppig på en och samma gång, och som känns glad på något sätt. Jo, en entusiastisk röjlåt att med fördel även framföra på konserter.

Denna den andra upplagan av samlingsalbumet innehåller alltså två extralåtar, som enligt Otogi visat sig vara populära på konserterna. Först Melancholia. Under det att Otogi sjunger fram sin melankoli "under the sun" kan man för sin inre syn se, känna, hur knytnävar pumpas i luften under konserterna. Den är ett finfint exemplar av Awois känslointensiva metal rock'n'roll med medryckande drag i. Sedan Ikiru tame no uta. Takt- och melodimässigt är den en rätt upptempo låt med ett ganska mysko musikaliskt mellanspel. Men framför allt har den här rocklåten ett livsviktigt budskap! Låten och skivan avslutas med textraderna som lyder på ett ungefär: "Därför är det okej om det finns dagar då det känns som om man vill dö, men snälla, lev vidare!"

Awoi, snälla lev vidare och fortsätt dela med er av "the underground Black Rock", denna intensivt tunga och drivet medryckande metal rock'n'roll som exemplifieras i Aoi~THE SECOND~.
relaterade objekt
relaterade artister
kommentarer
blog comments powered by Disqus


annonser