DOPING PANDA - anthem

författare: Hanamogeraed - översättning: Miya

Eftersom bandet bara fem månader innan detta skivsläpp kom ut med ett helt fullängdsalbum (decadence) känns det helt naturligt att DOPING PANDAs nästa skivsläpp, som skedde i november 2009, blev ett minialbum. anthem är bara fem låtar lång, men fungerar utmärkt som ett musikaliskt smakprov för den som längtar efter mer av bandets eccentriska elektrorock.

Minialbumets titellåt anthem fångar genast lyssnarens hela uppmärksamhet med sitt introducerande peppiga riff från sångaren och programmeraren Yutaka Furukawas gitarr. Han har givit låten en typiskt orientalisk smak genom att använda sig av en femtonig skala som understöds av trummisen Hayato och Taro Houjous funkiga bas. Små kryddiga inslag från Furukawa och Houjou smälter samman och ger låten det där magiska lilla extra vilket gör den till något utöver det vanliga. Till denna mix har blandats en undertryckt dansant synt som passar väl ihop med refrängen och Furukawas röst som stundtals går upp i falsett. Kombinationen skickligt gitarrspelande, flödande rytmisk bas, träffsäkert trummande och balanserad programmering gör denna låt till ett eget litet mästerverk.

Nästa låt på skivan, the mugendai dance time, smakar helt annorlunda. Den borde nästan avnjutas för sig själv eftersom den består av ett nästan helt och hållet elektroniskt dansspår utan instrumentala inslag utöver en svätt gitarr. Med sin datoriserade röst som sjunger "mugendai dance time" och rappar skämtsamt liknar denna låt ingen annan på denna skiva. Den finns i sin helhet, det vill säga i sin ursprungliga trettiominutersversion, på singeln majestic trancer, men här bjuds lyssnaren på en förkortad mer smältbar tvåminutersversion.

De tre återstående låtarna på minialbumet är mer rockorienterade. I said enough for one night är smaksatt med karibisk känsla uppblandad med lite skainfluenser, och åter den pentatoniska skalan som DOPING PANDA verkar vara så förtjust i. lady utgörs av okomplicerad tremannabandsrock med banal text och smakar som en typisk J-rocklåt. Furukawa verkar inte ens särskilt nedstämd eller ledsen över att damen i fråga "is gone, and I'm alone", eftersom låtens övergripande glädjearom tar över all underliggande sorgsenhet. Skivans avslutande spår består av den livligt vibrerande music you like, en smått skrytsam låt som firar att du nu lyssnar på "musik du gillar".

Tänk dig att du åker i en öppen Corvette längs kusten och sedan hänger på stranden vid en mysig brasa - detta är musiken du skulle avnjuta! Trots att detta är ett minialbum med endast fem låtar är det ändå ett bra exemplar att ta del av för den oinvigde. Ingen riktig djupanalys eller koncentration krävs för att kunna njuta av de 16 minuternas underhållande smakprov skivan anthem erbjuder. Den är en god cocktail av dans, funk och akustisk rock - en mix som gör en glad.