D - Torikago goten ~L'Oiseau bleu~

författare: Geisha - översättning: Miya

Som tema för första skivsläppet sedan bandet återgått till sitt egna indieskivbolag GOD CHILD RECORDS, har D valt Den Blå Lyckofågeln. Som ofta är fallet med D bygger berättelsen i sången på historia, denna gång på europeiska sagor.

Ända sedan 1800-talet har den blå fågeln stått för hopp och lycka i diverse litterära verk. Men med tanke på sångtexten och musikvideon, anspelar D på en pjäs av den belgiske symbolisten Maurice Maeterlinck. I den pjäsen beger sig syskonen Mytyl och Tytyl iväg hemifrån för att leta efter den mystiska blå fågeln. Sökandet för syskonen in i skogen, via Minneslandet, Nattpalatset, Lyckoträdgården och Framtidskungadömet tills de känner igen det de letar efter i en burfågel hemma hos sig själva och inser då att lyckan funnits hos dem hela tiden.

Torikago goten ~L'Oiseau bleu~ länkar samman blåfågelsymboliken med Japans återhämtande efter jordbävningskatastrofen i mars 2011. Sångaren ASAGI blev så till den grad rörd av ett tackmeddelande han fått från en affär han beställt varor från i den allvarligt drabbade staden Sendai att han inspirerades att skriva denna sång. Hur har detta realiserats? Och hur står sig denna singel, som bandet producerat, i jämförelse med de överdådigt producerade alsterna från bandets majordagar?

Titelspåret är en powerballad som börjar med en mjuk pianomelodi men som snabbt utvecklas till svepande symfonisk metal. Det händer att HIROKIs trummande når svindlande tempo, men i textens anda håller sig melodin romantisk, mystisk och lite melankolisk låten genom. Det får en att undra hur det kommer sig att D inte ger sig på denna genre oftare eftersom ASAGIs mäktiga röst med operakvalité passar utmärkt för denna sorts episka sound. Som vanligt är hans förmåga att sjunga de riktigt höga tonerna så rent synnerligen imponerande. Även det instrumentala innehåller ett par överraskningar: dels spelas låtens gitarrsolo inte av Ruiza utan av HIDE-ZOU som lugnt och kompetent klarar av uppgiften; och dels spelar Ruiza inte bara elgitarr på detta spår utan även några ackord på en akustisk tolvsträngsgitarr som med sin varma och organiska ljudbild tillför ett extra känslomässigt djup till låten. Allt som allt har Torikago goten ~L'Oiseau bleu~ potential att bli en ny D-klassiker.

Hane wo hitohira stoltserar också den med klassiska inslag. Låten sätter igång med en sorglös fioltrudelutt som strax tas över av en salva brutala metalriff och Tsunehitos tunga bas. När denna kortvariga storm lagt sig, hörs ASAGIs klara melodiska röst ackompanjerad endast av basen och stundtals gitarrackord. Gitarrerna återkommer inte i full styrka förrän till den livliga och näst intill poppiga refrängen, och i andra omgången har de fått sällskap av stråkar och Ruizas tolvsträngsgitarr. Efter ett utdraget gitarrsolo och en sista anstormning av tunga headbangingframkallande riff återvänder tystnaden, och man vill nästan luta sig tillbaka en liten stund för att ta några djupa andetag.

Men inte en chans, för med Denshou sareshi sora no monogatari attackerar D till och med än mer intensivt och hårt. Låten är nästan rakt genom en headbangingfest som domineras av metalriff och dunkande bas. Taktiken att sätta klara mystiska sångstämmor mot aggressiva dödsgrowl känns bekant, men denna gång alterneras dessa stycken med krevader av mäktigt kraftfull rock och ett par förvånansvärt poppiga snuttar under vilka ASAGI levererar vilt bakgrundsrytande. Självfallet kan inte låten avslutas utan ett gitarrsolo, och efter det följer lite ritualistiskt mässande och till sist några avslutande skrik. Det här spåret är ett typexempel på Ds förmåga att blanda en mängd olika musikstilar och foga dem samman till en harmonisk och vanligtvis mörkt romantisk fungerande helhet.

Slutligen avslutas singeln med en instrumental version av titelspåret. Torikago goten ~L'Oiseau bleu~ (Voiceless) är främst avsedd för karaoke, men den fungerar också bra som mobilringsignal.

Slutsats: Torikago goten ~L'Oiseau bleu~ är ett genomgående njutbart skivsläpp som helt utan skarvar bibehåller samma höga standard som Ds majorsläpp. Å ena sidan är detta singelsläpp extremt välproducerat, å andra sidan fortsätter bandet sin resa in i den oändliga musikaliska möjligheternas sfär. Med tanke på att dessa låtar skapades medan bandet turnerade hemma i Japan och utomlands, blir man än mer häpet imponerad. Precis som man kan förvänta sig av D är till och med de icke-musikaliska konstnärliga verken, som scendräkterna, CD-omslagen och musikvideon, i total samklang med blåfågeltemat. De som skulle vilja ha sitt eget exemplar av den fantasifulla och överdådligt producerade musikvideon måste också skaffa sig A-versionen av singeln (som dock saknar låten Denshou sareshi sora no monogatari). Men att köpa både version A och version B av singeln skulle ändå innebära en god gärning eftersom del av intäkterna donerades till japanska Röda Korset. Tyvärr var singeln bara tillgänglig på förstahandsmarknaden till och med den 31 augusti 2011, vilket är synd för ett så uppmuntrande musikaliskt budskap som detta borde nå så många människor som möjligt.