På samma sätt som GACKTs spelning i Frankrike för ett år sedan blev en riktig succé lyckades artisten göra samma sak i år, återigen i sällskap av sin grupp YELLOW FRIED CHICKENz. Det var på Bataclan som den lilla truppen stannade den här gången, inte för en utan två konserter i rad - en dubbel återkomst.
Det första som slog en när man kom in i hallen var hur lite folk som var där, både första och andra dagen. Vi kom inte dit särskilt tidigt, och det kunde inte gärna vara värmen som hållit fansen tillbaka denna ganska svala julimånad. Det var alltså för en reducerad skara som GACKT och hans vänner utförde sitt uppträdande, en skara som vi noterade var helt identisk de två dagarna.
YELLOW FRIED CHICKENz kom ut på scenen en i taget, och det var en sessionsmedlem, Shinya från LUNA SEA, som öppnade föreställningen med att sätta sig vid trummorna. Sedan kom turen till Jon, som vi tidigare sett på den fejkade presskonferensen gruppen organiserade innan turnén började. Till slut kom kvällens huvudperson, GACKT, ut på scenen. Nästan samtidigt började THE END OF THE DAY, en av YELLOW FRIED CHICKENz nya låtar som släpps som singel härnäst. Duon lät riktigt bra tillsammans, trots de vanliga ljudproblemen som fortfarande återkommer vid GACKTs konserter. Det ska sägas att vi innan konserten var lite skeptiska till det faktum att ytterligare en sångare skulle stå på scenen, bredvid en såpass karismatisk personlighet som GACKT. Men vi oroade oss i onödan, Jon skapade sig en bra plats och de två artisterna kvävde inte varandra.
NINE SPIRAL och SPEED MASTER följde på det. De här två låtarna, från gruppens självbetitlade album, hade arrangerats om inför turnén för att passa två sångare. Kompositionen blev inte sämre för det, tvärtom till och med, eftersom låtarna blev mindre släta och utsuddade i och med den komplexitet som samspelet mellan de båda artisterna tillförde. Vi fick sedan höra outgivna men diskreta LAST KISS, och EPISODE.0, GACKTs senaste singel vid det tillfället. De två sångarna hoppade på stället under introt som en uppmaning till de få åskådarna att röra sig. Publiken var mycket mottaglig, och även om det knappast var någon risk att klämmas ihjäl i folkhavet var stämningen elektrisk.
Efter en lugnare passage med MIND FOREST kom de två låtar som var definitivt bäst under kvällen: 妄想GIRL -MOSO GIRL- och VANILLA. Den första var en ny låt med lätta toner och rytmer och som verkade passa vår duo utmärkt. De två männen passade på att utföra en helt otrolig fan service - de bokstavligen slet av sig skjortorna så knapparna flög som stjärnfall. De iscensatte en liten koreografi på scenen som gick totalt stick i stäv med den manliga image de hade kunnat förmedla. För oss blev det ett ögonblick av hjärtligt skratt som de två sångarna verkade ta lätt på. Utan att ändra stämningen fortsatte de med VANILLA, som fansen inte fick nog av förra året. Deras önskemål gick i uppfyllelse när GACKT och Jon började kråma sig till tonerna av låten. Till den andra versen gick de två vännerna till och med så långt att de stod och gnuggade sig mot varandras lår, och det var nästan så att föreställningen övergick i att bli en yaoi-demonstration. Men det värsta återstod, när de fyra andra musikerna i gruppen gav sig med i leken, och tillsammans formade en veritabel gryta av testosteron när de alla juckade i takt till låten.
Slutet av showen var lite mer klassiskt med den som alltid dynamiska JESUS, som väckte liv i publiken. Sedan upptäckte vi en ny, hittills outgiven komposition: YOU ARE THE REASON. ALL MY LOVE, låten som skrevs för GACKTs välgörenhetskampanj SHOW YOUR HEART, avslutade spellistan. Utförandet av den var väldigt genomtänkt, och låten spelade på åskådarnas känslor tack vare diskreta stjärnljus och fluida refränger. Publiken repeterade i kör textraderna "All my love" och "Close your eyes", innan bandmedlemmarna försvann bakom kulisserna för en kort paus. YELLOW FRIED CHICKENz återkom för den sista låten för kvällen, UNCONTROL, som kändes lite banal som final. Efter det traditionella utdelandet av plektrum och några vänliga vinkningar till fansen lämnade de gula stekta kycklingarna sedan scenen för gott.
Innan han började extranumret frågade GACKT om publiken önskade att han återkommer nästa år. Trots bristen på framgång i Frankrike den här gången för sångaren och hans grupp kan man inte låta bli att hoppas att han faktiskt kommer tillbaka. De här två konserterna gav fansen en möjlighet att komma lite närmare en personlighet som verkat så totalt oåtkomlig för inte alls så länge sedan.
Spellista:
01. THE END OF THE DAY
02. NINE SPIRAL
03. SPEED MASTER
04. LAST KISS
05. EPISODE.0
06. MIND FOREST
07. 妄想GIRL -MOSO GIRL-
08. VANILLA
09. JUSTIFIED
10. JESUS
11. YOU ARE THE REASON
12. ALL MY LOVE
Extranummer:
13. UNCONTROL
Efter att jag avslutat den här artikeln ville jag återvända till orsakerna till det här delvisa misslyckandet. GACKT och hans YELLOW FRIED CHICKENz stod starka efter framgången förra året, då biljetterna till hallen med en kapacitet på 800 personer sålde slut på bara några minuter, och därför återkom de i år med två spelningar på Bataclan, en hall som tar 1500 personer. Oavsett vilken av dagarna man var där kunde man se att bara lite drygt en tredjedel av hallen var fylld, kanske omkring 600 platser. Eftersom det var mitt i sommaren under semestertider (precis som förra året) var det måhända lite storslaget.
Kanske...men det var säkerligen inte den enda orsaken. Nedgången i popularitet för japansk musik i Frankrike på senare tid, fans som tröttnat, biljettpriset, bristen på promotion eller till och med kvaliteten och särprägeln på YELLOW FRIED CHICKENz låtar är andra möjliga orsaker. Man kan tänka sig att många orsaker bidrog till den låga publiksiffran, och det är hårt att behöva konstatera att inte ens ett affischnamn som GACKT räcker för att fylla en konserthall. Vi hoppas att det här fungerar som en uppvaknande chock och inte leder till att Frankrike glöms bort i J-musiksammanhang.
Rapport från YELLOW FRIED CHICKENz sommarkonserter
konsertrecension - 24.12.2011 11:00
Om de gula stekta kycklingarnas återkomst till Paris den 20 och 21 juli på Bataclan

© Vanessa Aubry











