exist†trace på Shibuya BOXX

författare: Beata - översättning: Miya

© exist†trace

Efter sin hemkomst från sitt framgångsrika uppträdande på Sakura-Con i Seattle, USA, hade tjejerna i visual kei-bandet exist†trace en egen konsert, Memorial one man show –THE TRUTH-, på hemmaplan i Tokyo. Shibuya BOXX må vara en liten konsertklubb, men denna kväll var stället fullspäckat av en förväntansfull publik mer blandad vad gäller ålder och kön än vad man brukar finna på visual kei-tillställningar.

När ljusen äntligen släcktes var den svarta scenridån ännu fördragen men från andra sidan ridån ljöd sångerskan Jyous röst: ”Ska vi dansa?”, och publiken skrek entusiastiskt till svar. Ridån drogs ifrån, och medan publiken började dansa till den svängiga Honnou, framträdde så hela bandet på scenen och blickarna drogs genast till dels sångerskans nästintill neonröda hår och dels till gitarristen Omis nya mohawkfrisyr. Utan andningspaus för varken band eller publik följde den tyngre svängiga TRUE, titellåten från minialbumet som släppts endast tre dagar tidigare. Många i publiken verkade trots det korta intervallet redan känna igen de nysläppta låtarna och njöt till fullo av förställningen.

Under en kort andhämtningspaus hälsade Jyou publiken välkommen och bad om ursäkt för regnet utanför vilket hon hävdade kunde skyllas på basisten Naoto. Naoto, med sin olycksbådande stil, svarade helt karaktärsenligt bara med en tyst dödsblick. Den gamla klassikern JUDEA följde under vilken Jyou aggressivt ryter sig genom sångens första del, och det är svårt att inte fascineras av att en så vacker kvinna som Jyou kan frambringa sådana kraftfulla och djupa strupljud. Hennes röst var åter tillbaka till det vanliga klara sjungandet under nästa sång, Blaze, men den tunga snabba takten i samklang med den något skira melodin lämnade ett starkt intryck.

Ytterligare en ny låt presenterades, en som de hade framfört i en lite annorlunda version förra gången de spelade på Shibuya BOXX i januari, men som de nu ville framföra i sin färdiga form. Tokoyami no yoake visade sig vara en långsam men mäktig ballad som verkligen visade på Jyous starka stämma, och vars betyg blev ljudliga applåder från publiken. Den stillsamma Cradle stod i stark kontrast mot resten av låtlistan, och påminde mer om ett musikalstycke snarare än en rocklåt, med sin extremt klara melodi och de nedtonade instrumenten där trummisen Mally till och med använde sig av inlindade trumpinnar. Hur som helst infann sig snart rockkänslan igen i och med nästa låt på listan, Jiyuu no sora, chijou no uta, ännu en från det nysläppta minialbumet.

Sedan var det dags för bandmedlemmarna att bli introducerade och de fick var och en spela ett litet solo medan publiken mässade deras namn, varpå den dansanta ROUGE sparkades igång till vilken gitarristen Miko åter bakgrundskörade medan publiken hoppade till refrängen. Ytterligare en gammal goding följde, och till det aggressiva metalstycket liquid headbangade både publik och band, Naoto så intensivt att hennes otroligt långa flätor flög i luften.

RESONANCE revs igång med ett imponerande skrik från Jyou, och hennes låga attitydfyllda sång uppblandad med riktigt höga toner resulterade i en intressant kombination. Omi fick stå i strålkastarljuset mitt på scen under denna låt, och publiken headbangade glatt till den tunga takten. Efter det något melodramatiska stycket Maid of Orleans gick bandmedlemmarna av scenen.

Som svar på en-gång-till-ropen kom först Mally, Naoto, Omi och Miko tillbaka ut på scen, och utan sångerskans närvaro började de spela den nya KISS IN THE DARK. En bit in i den instrumentala introduktionen gled så även Jyou in på scen, och hela publiken drog efter andan vid åsynen av hennes glittriga festklänning med bara axlar som avslöjade hennes små tatueringar. Denna sensuella, nästintill jazziga låt visade sig vara ett underhållande stycke, och Jyous spektakulära show belönades med en kyss från Miko.

Bandet avlägsnade sig åter från scenen, men bara för att strax återvända med två stora flaggor, en amerikansk och en japansk. Jyou, som nu var mer vanligt klädd igen i jeans och läderjacka, berättade om bandets framträdande i Seattle i april och förklarade att texten skriven på den amerikanska flaggan var meddelanden från amerikanska fans till det japanska folket med den stora jordbävnings- och tsunamikatastrofen i åtanke. Sedan förklarade hon att eftersom exist†trace skulle spela i Sendai i augusti undrade hon om fansen i Tokyo skulle kunna skriva sina meddelanden till människorna i Sendai på den japanska flaggan. Därpå följde några skämt om bandets erfarenheter i USA, till exempel uttryckte bandet sin förvåning över amerikanernas passion för animé. ”Det var första gången jag sett personer utklädda till karaktären Naruto på våra konserter”, delgav Jyou. Miko visade upp sin turné-t-shirt vars bakstycke hon klippt upp i ett invecklat mönster, och hon fick många ”ååh” och ”aah” när hon visade ryggen för publiken.

Efter denna stund av mellansnack och beundran följde låten KNIFE till vilken Jyou sjöng med hög och klar stämma alltmedan den tunga rytmen trots allt lämnade ett mäktigt helhetsintryck. Till låten forward vevade publiken sina exist†trace-handdukar runt runt i luften i takt till den snabba och roliga takten, och slutligen kom den vid det här laget gamla låten VANGUARD som en stark avslutning. Till sist höll alla varandra i händerna, både de på scenen och de i publiken, och tog ett skutt tillsammans, och avrundade därmed konserten i typisk visual kei-anda.

Det bestående intrycket av konserten är att även om exist†trace alltid kommer vara ett unikt band tack vare det faktum att alla bandmedlemmarna består av kvinnor så imponerar bandet också med sitt breda utbud av musikstilar. Från de äldre, aggressiva och mörka metallåtarna, via melodramatiska ballader som framhäver Jyous röst, till nu på senare tiden även tunga men medryckande dansanta stycken. Denna kombination resulterade i en intressant och varierande konsert utan tråkiga stunder på Shibuya BOXX, och får en att undra vilka överraskningar som exist†trace kommer att bjuda på framöver.

Låtlista:

01. Honnou
02. TRUE
03. JUDEA
04. Blaze
05. Hana no sakanai machi
06. Tokoyami no yoake
07. unforgive you
08. Cradle
09. Jiyuu no sora, chijou no uta
10. ROUGE
11. liquid
12. DECIDE
13. RESONANCE
14. Maid of Orleans

Extranummer 1:
15. KISS IN THE DARK

Extranummer 2:
16. KNIFE
17. forward
18. VANGUARD