Versailles -Philharmonic Quintet- World Tour - Holy Grail i London

författare: Hanamogeraed - översättning: Miya

© Versailles - Jason Ramoutar

Söndagskväll, Islington, norra London. Trots den bedrövliga kommunala transporten lyckades fans från när och fjärran ta sig till 02 Academy för Versailles -Philharmonic Quintet-s andra konsert där.

Publiken kom klädd i alltifrån heavy metal t-shirtar, gotiska dräkter, lolitaklänningar och slängkappor till kostymer. Och scenväggen var klädd i svart tyg dekorerad med band- och turnénamnen i gotisk guldfont. Passande nog spelades klassisk musik innan konserten, bland annat Rachmaninoff, Rimsky-Korsakov och Beethoven, medan spridda rop hördes från den förväntansfulla publiken: "We are Versailles". Förväntan var till och med så intensiv att spontana skrik kom från publiken så fort någon scenarbetare eller musiktekniker visade sig på scenen inför konserten.

När så bandmedlemmarna till slut dök upp på scenen, en efter en och sträckte upp händerna i takt till Prelude, fick publiken äntligen ropa ut "We are Versailles" på riktigt. Först kom trummisen YUKI följd av basisten MASASHI, båda klädda i svart. Sedan kom gitarristerna TERU, som vanligt klädd i shorts, och HIZAKI, som vanligt klädd i en extravagant klänning. Sist kom sångaren KAMIJO nonchalant insläntrande på scenen och klädd i kungligt röd mantel överöst med guldbroderier ställde han sig först ett ögonblick med ryggen mot publiken för att i nästa sekund vända sig om och räcka ut handen mot publiken i en effektiv och teatralisk gest.

Den pampiga MASQUERADE sparkade igång konserten på riktigt och under den långa instrumentala inledningen drogs ändå uppmärksamheten till KAMIJO där han stod längst fram i mitten vid scenkanten. Men när han väl fick börja sjunga överröstades han tyvärr av de dundrande trummorna och basen. Dock lät sig varken han eller publiken bekomma utan sjöng entusiastiskt tillsammans under refrängen. Även de andra bandmedlemmarna poserade strax vant och interagerade med publiken, med undantag av MASASHI som konserten genom mest såg koncentrerad ut. HIZAKI å sin sida visade sin scenvana genom att graciöst vifta med sin högerarm likt en elegant balettdansös. Storslagenheten fortsatte med ASCENDEAD MASTER då KAMIJOs sång blev mäktigare och TERUs glada pojkaktighet mer uppenbar.

När låtens militärtrummande tonat ut hälsade KAMIJO publiken med ett "London! Long time, no see! I wanted to say: How do you do?" vars sista "do" halvsjöngs i stigande ton, vilket besvarades av publiken. Han uttryckte även sin önskan om en speciell kväll varpå Judicial Noir sattes igång. Under denna låt samlades båda gitarristerna och basisten för den instrumentala biten, och sångaren sjöng refrängen tillsammans med publiken. Därpå följde Flowery med sin ursinniga gitarr och sitt inlevelsefulla utförande som var mycket uppskattat av publiken.

Efter en kort mörklagd paus återkom det myckna ljuset som genomgående belös både band och publik så väl att de ingående kunde studera varandra i detalj. Detta skapade en intim atmosfär, och bandmedlemmarna döljde alls inte att de njöt av publikens uppskattande uppmärksamhet. Rockballaden Glowing Butterfly spelades efter pausen och under refrängen syntes bland annat de självlysande rosorna (som brukar finnas till salu i bandets konsertförsäljningsstånd) svaja fram och tillbaka i publiken. När sedan de instrumentspelande medlemmarna försvann från scenen stod KAMIJO ensam kvar med en av dessa självlysande rosor i handen och sjöng den engelska Love will be born again. Där han stod alena i det flödande gröna ljuset gjorde han ett känslomässigt uppträdande, och halvvägs genom sången kysste han rosen och kastade ut den till någon överlycklig person i publiken.

Sedan var det dags för platsbyte och medan KAMIJO vilade rösten utfördes den instrumentala första hälften av Faith & Decision på scen. Var och en av medlemmarna fick sin plats i strålkastarljuset: HIZAKI med sin ylande gitarr och sina guppande hårlockar; TERU med sin gitarr i ett våldsamt grepp upp mot skyn; MASASHI med sitt stenansikte och skickliga basspel; YUKI med sitt oförtröttliga trummande till detta utmanande stycke där han aldrig tillåts sakta ner på tempot. Ungefär sju minuter in i låten återvände KAMIJO till rampljuset med förnyad kraft, men utan att kunna hindra sin röst från att bryta av känslosamhet i sluttampen. Han tog den engelska flaggan bandet fått fylld av meddelanden från fansen på plats och höjde den i takt till musiken. Men detta blev lite för mycket av det goda för ett av fansen som svimmade och fördes bort att tas hand om av närvarande sjukvårdspersonal. Det verkade dock inte ha varit alltför illa ställt för snart var hon tillbaka i publiken igen, sjungandes och dansandes som innan.

I sitt nästa mellansnack sa KAMIJO på japanska att han var glad att människor i London lyssnade på den nya skivan Holy Grail, och la till på engelska: "I'm very happy!" och "I want to suck your blood!" med en nöjd min. Följdriktigt kom Vampire därnäst i låtlistan med sin påtagliga bas och sitt högljudda trummande vilket orsakade ett visst skärande oljud i högtalarna. Men detta bekom inte publiken som högt och glatt ropade med i "Jesus Christ"-skallen till HIZAKIs brutala gitarrsolo. Publiken var inte heller sen att lyda befallningen att ropa: "Scream!" inför DRY ICE SCREAM!!, en livlig låt som följdes av den lugnare DESTINY -THE LOVERS-, till vilken bandmedlemmarna räckte upp var sin ros i luften vilket prompt härmades av de i publiken som hade en ros. KAMIJO lyckades både deklarera "I want to be with you, always!" och introducera bandmedlemmarna till publiken innan denna powerrockballad klingat av. Den dramatiska The Red Carpet Day avslutade låtlistan och medan scenen badade i rött ljus bytte bland andra gitarristerna plats med varandra ett tag på scen till de i publikens förtjusning då de fick sig en stunds bättre vy av den andra gitarristen. Därpå gick bandet av scenen, KAMIJO sist med ett knippe rosor i munnen och en djup bugning.

Konserten var inte över än för redan efter ungefär fem minuters ropande av "We are Versailles" från publiken dök bandet upp igen och drog igång Remember Forever som publiken sjöng med i på KAMIJOs uppmaning. Under pianosolot höll han ut mikrofonen för publiken att sjunga: "I remember this place... You'll just follow one's heart" i en av de få stillsamma stunderna under konserten. Konsertkvällen avslutades med den stökiga Philia då både band och publik rockade loss ordentligt, ett vilt avslut i musikalisk kraft och rörelse. TERU formade sina händer till ett hjärta, MASASHI vinkade tack och adjö med sin bas som om den vore viktlös, och KAMIJO tackade alla fint för deras stöd innan även han gick av scenen.

Några i publiken försökte ropa in bandet för ytterligare extralåtar, men till ingen nytta eftersom bandet skulle delta i ett autografsigneringstillfälle efter konserten. Strax ombildades publiken till en kö till detta tillfälle, och efter en timme eller så hade de flesta i kön fått sin autograf och gav sig av, kanske lite döva men dock nöjda och glada. Versailles kan verkligen det här med att underhålla publiken från en scen, och denna kväll roade de kungligt med sin föreställning.

Låtlista:

01. Prelude
02. MASQUERADE
03. ASCENDEAD MASTER
04. Judicial Noir
05. Flowery
06. Glowing Butterfly
07. Love will be born again
08. Faith & Decision
09. Vampire
10. DRY ICE SCREAM!! [Remove silence]
11. DESTINY -THE LOVERS-
12. The Red Carpet Day

Extralåt 1. Remember Forever
Extralåt 2. Philia