girugameshs turnéfinal i Tokyo

författare: Beata

© girugamesh, MAVERICK

På kvällen den 26 juni kunde man se en ansenlig mängd människor klädda i girugamesh-t-shirts på den futuristiska konstgjorda ön Odaiba i Tokyobukten, och de var alla på väg åt samma håll - Zepp Tokyo, där girugamesh skulle hålla avslutningen på sin världsturné. Väl inne i hallen väntade fansen otåligt tills scenen äntligen lystes upp med stroboskopljus och introt från senaste albumet Go startade. Det elektroniska introt och de röda och lila ljuseffekterna fick hallen att kännas som en nattklubb, och under detta gick bandet tyst ut på scenen och tog sina instrument, redo att köra igång när introt gick över i låten destiny.

Bandet själva såg coolare än någonsin ut, eftersom gitarristen Nii hade övergett sitt långa, raka hår för rastaflätor med vita extensions, och trummisen Яyo hade satt i knallröda extensions på ena sidan huvudet. Publiken hoppade glatt och viftade med armarna till de snabba låtarna, och i synnerhet den tredje låten, den lite funkiga sunrise, höjde atmosfären till partystämning.

Sångaren Satoshi hälsade publiken välkommen och sedan kastade sig bandet in i den populära live-låten evolution, som fick fansen att skrika "hey" och slå med knytnävarna i luften. Nästa låt, ALIVE, inleddes av ett rap-parti och hela låten hade en tuffare street-känsla. Basisten ShuU underhöll publiken under låten driving time, och efter att ha hört honom prata förstår man att om ShuU någonsin skulle tröttna på musiken skulle han säkerligen kunna satsa på en karriär som stå-upp-komiker.

Den långsamma Inochi no ki följde på det, och medan publiken lyssnade tyst och stilla under själva låten var applåderna efteråt desto mer högljudda. Alla strålkastare föll sedan på Nii som inledde COLOR med ett gitarrsolo. Bara en liten stund senare fick ShuU samma uppmärksamhet när hans bassolo blev introt till CRAZY-FLAG. Den här gamla låten som visade lite av girugameshs tidigare stil fick ett varmt mottagande av publiken, som headbangade i takt till dess tunga beat. Den likaså attityd-fyllda bit crash kom sedan, och i slutet av den fick Nii, som nu fått på sig solglasögon, chansen att posera lite, prata lite med publiken och dra av ytterligare ett kort gitarrsolo.

Den snabba DIRTY STORY var ett mäktigt framförande som gjorde ett starkt intryck, och fansen som viftade med händerna och skrek "hey" i takt uppskattade uppenbarligen låten. Atmosfären ändrades till klubbstämning när den dance-artade MISSION CODE drog igång, och under den här låten blev alla bandmedlemmarna ordentligt presenterade och fick visa upp sig med ett kort solo. Satoshi presenterade sedan Never ending story, och den glada låten fick publiken att dansa på ett för japanska fans ovanligt spontant och okontrollerat sätt. Med ett kort "tack" lämnade Satoshi scenen, medan resten av bandet gick av scenen först efter att ha hållit en liten instrumentalsession och fått publiken att skratta med några lustiga poser.

Publiken hade helt klart inte fått nog av girugamesh än, och det högljudda skanderandet för extranummer understöddes av röda ljusstrålar som cirklade runt över publiken. Bandet kom snart ut på scenen igen, och alla bandmedlemmarna fick prata med publiken i tur och ordning. Яyo testade först publikens lojalitet genom att inte bara få dem att skrika "god kväll" utan även "god morgon" och andra dumheter, och fortsatte sedan att prata om världsturnén och hur rörd han var över de utländska fansens omtanke om Japan efter jordbävningen. ShuU drog sig till minnes den första gången de åkte till Europa och spelade för flera tusen åskådare i Tyskland trots att de då bara var ett litet indieband i Japan. Nii skämtade om sin nya frisyr och Satoshi presenterade den senaste singeln Pray, som skrivits som en välgörenhetslåt till förmån för jordbävningsoffren i Japan, men publiken hade uppenbarligen redan hört låten och sjöng glatt med.

Nästa låt, arrow, kändes lite tuffare live än på skiva, och den följdes av den gamla shining, vars tunga beat motverkades av ljuseffekter i glada färger. Det coola introt till Break Down förstärktes av stroboskopljus och Satoshi visade upp ordentligt med attityd i rap-delarna, för att sedan ändra sångstil totalt när låten plötsligt svängde om till en glättig pop-refräng. Bandet lämnade sedan scenen igen och scenbelysningen släcktes, men under publikens skrik trippade bandmedlemmarna snart ut igen i mörkret för att vara redo när ljuset tändes för den allra sista låten; Saikai. Under den här vackra balladen tystnade musiken helt ett ögonblick, och Satoshi fick sjunga helt själv några rader. Han klarade detta utan mikrofon, och imponerade därmed alla med sin röststyrka. Till publikens jubel vinkade sedan bandmedlemmarna och gick av scenen för gott den här gången, Satoshi dock först efter att ha dröjt sig kvar och tackat publiken grundlligt.

girugamesh blir allt svårare att definiera till genre. Det verkar snarare som om de har hittat en hittills obebodd ö någonstans i det stora havet mellan lättsam pop-rock, industrial metal och dance-musik, och gjort den till sin egen. Vad som är säkert däremot är att de vet hur man gör en bra show. De utnyttjar ljuseffekter till fullo, leker med olika stilar och ser till att publiken har kul. En girugamesh-konsert är inte till för stillsamt lyssnande - den går ut på att dansa, hoppa och ha kul.




Spellista:

01. destiny
02. EXIT
03. sunrise
04. evolution
05. ALIVE
06. Calling
07. driving time
08. Inochi no ki
09. Mienai kyori
10. COLOR
11. Endless wing
12. CRAZY-FLAG
13. bit crash
14. DIRTY STORY
15. MISSION CODE
16. Never ending story

Extranummer 1:
EN1. pray
EN2. arrow
EN3. shining
EN4. Break Down

Extranummer 2:
EN5. Saikai