Intervju med exist†trace på Sakura-Con

författare: Jessieface - översättning: Beata

© exist trace - JapanFiles - David Cirone

Under fredagkvällen den 22 april, första dagen av Sakura-Con 2011, fick de amerikanska fansen chansen att se visual kei-tjejbandet exist†trace uppträda för första gången i USA. Alldeles innan exist†trace lämnade Seattle dagen efter tog de sig lite tid att prata med JaME om sin USA-debut och konserten kvällen innan.


Välkomna till USA! Vill ni börja med att presentera er själva?

Miko: Jag heter Miko och är gitarrist.
Jyou: Jag heter Jyou och sjunger.
Omi: Jag heter Omi och är gitarrist.
Naoto: Jag heter Naoto och är basist.
Mally: Jag är Mally, på trummor.


Vad är era intryck av USA så här långt? Har ni hunnit se er omkring?

Mally: Vi har inte kunnat turista mycket.
Jyou: I Amerika är det så många människor, det är mitt intryck - så många trevliga människor.


Vad är historien bakom ert namn, exist†trace?

Naoto: Vi vill lämna ett spår av vår existens (trace of existence) i vår musik.


Kan ni enkelt beskriva ert koncept?

Miko: Vi är inte riktigt normala kvinnor. När man ser en kvinna tror man att hennes röst kommer att vara mjuk, men vi försöker få ett tungt och coolt sound. Så när folk ser oss tror de att vi kommer att låta gulliga, men de kommer att bli chockade när de hör oss.


Hur är det att vara i en huvudsakligen mansdominerad bransch där männen försöker se ut som kvinnor, när exist†trace består enbart av tjejer? Har det varit en styrka eller svaghet?

Jyou: För oss är det en styrka.
Mally: Men förut var det en svaghet även för oss.


På vad sätt?

Mally: Visual kei domineras av män och de flesta fans är kvinnor. Därför var det mycket fördomar mot oss. De fansen var mer som fiender, men vi lyckades göra det till en styrka för oss.


Hur ändrade ni det?

Mally: Det viktigaste för oss är våra uppträdanden. Vi har ett ordentligt starkt sound. Det finns saker som bara kan uttryckas av kvinnor, och jag tror att det är något vi har lagt till. Det är som en värld som bara kan förklaras av kvinnor.


Kan du förklara det lite närmare för oss?

Miko: Det är inte så att vi vet mer för att vi är kvinnor, men vi har en kvinnas synvinkel. Många av våra sångtexter innehåller teman som liv och död. Sett ur vår synvinkel, vi är det kön som föder barn och jag tror att det ger en helt annan mentalitet jämfört med män. För varje år som går förändras mitt sätt att tänka och jag undrar om inte det är för att jag är kvinna.


Låt oss byta samtalsämne lite…vem designar era kläder?

Jyou: Vi arbetar med en designer, men många av oss säger också "det där vill jag ha på mig!" och så bestämmer vi på så sätt vilka kläder vi ska ha.


Ert framträdande i går kväll var relaterat till er USA-debut och släppet av albumet Twin Gate i USA. Kan ni berätta mer om det för våra läsare?

Jyou: På albumet Twin Gate är det en blandning av fyra nya låtar och några äldre låtar. Vi kommer att göra vår debut som major-band i juni i år, men även om vi är mitt debutprocessen så fortsätter vi med samma känsla som vi hade tidigare. Precis som med Twin Gate så kommer vissa aspekter att vara desamma och andra kommer att förändras. Vi försöker göra vår debut med båda känslorna inom oss.


Så en majordebut är som nästa steg i ert liv, som kvinnor?

Jyou: Om det är så skulle jag bli glad.


Har ni några planer på att släppa fler album i USA eller till och med ge er ut på en turné?

Jyou: För ögonblicket har vi inga planer. Men det skulle vara kul att hålla en turné över hela landet. Vårt mål är att få fler att lyssna på vår musik - vi vill göra musik och förhoppningsvis kunna fortsätta med det.


Jyou , I en av låtarna ni spelade i går kväll sjöng du på engelska. Kan du prata bra engelska?

Jyou: (skrattar) Jag kan inte prata engelska alls.


Under gårdagens konsert, när publiken kallat in er för ett extranummer, kom Jyou ut på scenen med två flaggor: en japansk och en amerikansk. Båda flaggorna hade kanjitecknet för "kizuna", "vänskapsband" på japanska, skrivet på dem. Vad hade det ordet för mening för er?

Jyou: För oss betyder "kizuna" en personlig förbindelse, från hjärta till hjärta. Alldeles nyligen var det en fruktansvärd jordbävning och tsunami i Japan som orsakade mycket skada. Men det kom mycket stöd från Amerika till Japan - de här vänskapsbanden mellan Amerika och Japan är av typen som sträcker sig över oceaner.


Jyou; innan ni höll ert extranummer höll du ett kort tal om jordbävningen och tsunamin i Japan på japanska. Varför valde du att hålla det på japanska?

Jyou: Från början hade jag tänkt hålla det på engelska, men när jag kom hit upptäckte jag att många här förstår japanska. Då kändes det viktigt för mig att förmedla de känslorna på mitt modersmål för att få en djupare samhörighet.


För att avsluta på ett lite lättsammare sätt, kan var och en av er nämna en hemlig talang?

Jyou: Jag älskar kartor. Så innan vi kom till Seattle laddade jag ner alla kartor jag kunde hitta för området och räknade ut vart allting låg.
Mally: Om du frågar Jyou vart något är så vet hon. Automatiskt.

Även om du blundar?

Jyou: (på engelska) Yes. (skrattar)
Mally: Matlagning.
Jyou: Allt hon gör blir jättegott. Hon är väldigt bra på att laga japansk mat också.
Naoto: Jag gillar manga och anime, så jag vet mycket om det.
Omi: Shodo (kalligrafi). Trots att jag egentligen är vänsterhänt gör jag det med höger hand.
Miko: Jag gillar kaniner.
Jyou: Det är väl ingen talang…
Miko: Men, jag vet mycket om kaniner.
Jyou: Miko kan sticka - hon gör mjukisdjur. Väldigt gulligt och kvinnligt, eller hur? (skrattar)


Till sist, har ni ett sista meddelande till era fans?

Jyou: Vår första konsert i USA var jättekul och jag är väldigt glad över allt stöd vi fick. När vi kommer tillbaka nästa gång hoppas vi att får höra ännu högre och starkare röster från er alla.




JaME vill tacka exist†trace, deras management och JapanFiles.com för att ha möjliggjort denna intervju.