författare: Zy - översättning: Beata

© 2010 Zy.connection Inc. All Rights Reserved.

Det är säkerligen många som är glada över att MUCC efter ett år och sju månader äntligen släppt något nytt, nämligen albumet Karma. Men i ärlighetens namn är det inte samma MUCC som det vi sedan tidigare känner till. I och med att Tatsuro och Miya själva skrivit texten till sina låtar, YUKKE bidrar med en explosivitet liknande den i låten Ame no orchestra och SATOchi för första gången lägger in funkigt blås i MUCCs sound har det här verkets låtar färgats av låtskrivarnas personligheter. Samtidigt finns känslan kvar av det som kanske är MUCCs egen karma.


Jämfört med tidigare album, vad det något som var annorlunda när ni spelade in Karma?

YUKKE: Det kändes som om det var ganska lätt. Vi hade inte den vanliga känslan av att vi hela tiden måste spendera alla våra krafter, vi behövde inte ens övernatta i studion den här gången.

SATOchi: Vi kunde gå hem vi 10-11-tiden på kvällen. Det var en mental förändring, men det var bättre så här. Jag tycker det var mer effektivt.

Miya: Vi ville inte överdriva den här gången. På det sättet fick vi mer tid till att överblicka hela arbetet. I studion upptäcker man ibland att det som man tyckte lät bra när man spelade det inte alls låter lika bra när man lyssnar på inspelningen av det. Därför tenderar vi att hålla de helt spontana bitarna väldigt spontana, men titta lite mer än tidigare på de övriga bitarna.


Så ni tog er tid att lyssna på det ni spelat in under dagen efter att ni kommit hem och varvat ner?

Miya: Ja, även om det egentligen är det mest när vi gör låtar, så tycker jag inte att det är bra att bo för nära studion. Tiden det tar att ta sig till studion och att åka hem efter att vi är klara är nog den viktigaste på hela dygnet. När jag hela tiden jobbar med nya låtar blir jag av förklarliga skäl mentalt trött, och då är det efter att jag har sovit och piggnat till igen, det vill säga på vägen till studion, som jag får flest bra idéer.

Tatsuro: Jag tänker på låttexter medan jag pendlar.

Miya: Och det är bra om det är dagsljus i studion. Till exempel om någon säger "den där rytmen är inte alls bra", så känns orden inte lika hårda om de sägs i solljus.

Alla: (gapskratt)

YUKKE: På så vis var det bra att vi kunde jobba i dagsljus i studion den här gången. (skratt) Eftersom vi kunde se ut och se att den regnade en gång gav vi en låt "Rain" som tillfällig titel. Och en annan gång när vi funderade på vad vi skulle göra härnäst så spelade vi "Rain" helt enkelt för att det regnade ute. På det sättet kändes det ganska lättsamt.

Tatsuro: Om studion ligger i källaren känner man sig instängd, och det känns mer tvingande mentalt sett. Det är mer som "du måste jobba!".

Miya: Fast det innebär ju inte att det vore bättre med någon slags studio ute i naturen. För vi går ju aldrig ut.

YUKKE: Det vore visserligen kul att åka på inspelningsläger, men vi skulle verkligen aldrig gå ut.

Miya: Det är därför våra låtar blir introspektiva.


Så även låtskapandet påverkas av omgivningen?

Miya: Ja. När vi gjorde Shion så var vi tillfälligt i en studio i Yokohama, och medan vi åkte på motorvägen dit kom vi ofta på idéer för arrangemang och liknande. Shiva, till exempel, det var en ballad från början, men den blev hårdare och hårdare.

Verkligen?




För resten av intervjun hänvisar vi till Zy 54.
© 2010 Zy.connection Inc.. Alla rättigheter förbehålls.