författare: Zy - översättning: Beata

© 2010 Zy.connection Inc. All Rights Reserved.

heidi. gjorde sin majordebut i och med släppet av singeln Yokan den 26 maj. Titelspåret var också avslutningsmusik till animen "Kaichou wa meido sama!", så många hade redan hört låten. Här presenterar vi personliga intervjuer med de fyra bandmedlemmarna, där de entusiastiskt berättar om sina förhoppningar inför framtiden.


Kände du något särskilt när ni producerade Yokan?

yoshihiko: Nja, det gjorde jag väl inte. Men det är uppfriskande låt. Den ger ett öppnare intryck än Tsubasa.


Din egen känsla har inte förändrats?

yoshihiko: Det som var annorlunda jämfört med förra gången är egentligen mest låttexten. Det var första gången jag skrev en låt där titeln var bestämd från början, och jag fick försöka skriva texten så att den passade innehållet i animen. Det gjorde att det kändes annorlunda.


Så du tänkte på det som händer i animen när du skrev texten till Yokan?

yoshihiko: Jag läste originalhistorien, och så snart jag läst ut boken började jag skriva. Så på så sätt hade jag historien i huvudet. Jag läste om vad för slags karaktärer huvudpersonerna var och baserade låttexten på dem, och jag skrev refrängerna sist. Jag har hittills aldrig skrivit en låt på det sättet, men det var lättare än jag trodde. Jag märkte att det var lättare att skriva efter att jag hade bestämt låttiteln.


Var det någon skillnad på att skriva en låttext med en historia och att skriva låtar på normalt sätt?

yoshihiko: Jag skrev rättframt och ärligt, så det var lätt att lägga mina känslor i texten. Eftersom texten är uppriktig hade jag känslan att jag också skulle kunna sjunga uppriktigt.


Har du fått större bredd som sångare?

yoshihiko: Ja, jag känner att jag upptäckt en del. Nu kan jag sjunga ut ordentligt från början till slut utan att ta i så hårt. Även om den nya låten var en utmaning tycker jag att den blir en heidi.-låt när jag sjunger den, och det betyder väldigt mycket.


Tänkte du på samma tema när du skrev b-spåren Ikkoku och Urban garden 203?

yoshihiko: Ja, jag hade temat i huvudet när jag skrev båda låtarna. Ikkoku skrev jag ur mitt eget perspektiv. Jag ville förmedla till lyssnarna att oavsett vilka svårigheter de går igenom så finns vi där för dem, som ett stöd. Helt ärligt. Det var första gången jag en text på så sätt, som ett meddelande till alla.


Låttiteln Urban garden 203 är inte vad man väntar sig.

yoshihiko: Det var Nao som bestämde titeln åt mig, men den har inte så stor betydelse. (leende)


Skrev du om dig själv?

yoshihiko: Jag tänkte på det. Singeln släpps i maj, så jag tänkte skriva om det nya liv som vi påbörjat den senaste månaden. Det är inte mina egna erfarenheter, men texten är skriven med känslorna jag hade inför det.


Så det är ett slags meddelande till andra som just startat ett nytt liv?

yoshihiko: Jag har aldrig förr skrivit låttexter som säger "jag stöder er". Men det kanske beror på att jag fått större självförtroende, att jag vill ge mer av mig själv. Hur som helst, när jag lyssnade på texten tyckte jag om den själv. Den inger mycket självförtroende.


Så du vill förmedla mer av dina känslor till fansen?

yoshihiko: Att bara sjunga är ganska ointressant, vi ger konserter för att vi vill förmedla något. Tidigare har jag tyckt att det var OK att bara sjunga för folk, men det tycker jag inte längre. På sistone har jag blivit mer medveten om det, att jag vill att de som betalar pengar för att komma och se oss ska kunna gå hem glada oavsett hur jobbigt det är för oss. Därför vill jag inte bara kunna sjunga utan också sända ett budskap med mina texter. Jag har börjat ha i åtanke vad jag vill förmedla redan när jag skriver mina låttexter, och då har det också blivit roligare att skriva texterna.


Du ser väldigt glad ut för tillfället, men har du genomgått någon förändring?

yoshihiko: Jo, det har jag. Under andra halvan av vår turné Tsubasa i juni förra året började jag tycka konserterna var jobbiga. Jag kan inte glömma konserten i Okayama, när jag inte kunde sjunga för att jag inte inte kunde andas ordentligt. Jag tyckte det var pinsamt, och på grund av det blev jag rädd för att stå framför publik. Efter det släppte vi Panorama och åkte ut på en ny turné, och jag kunde inte hjälpa att jag var rädd hela tiden. Men publiken läste om det i någon tidning och jag fick brev som gav mig support och sa "du är inte ensam, yoshihiko, ta det lugnt". Tack vare dem blev jag gradvis mer avslappnad. Att alla fanns där och stödde mig fick mig att förändras. Jag fick mer och mer självförtroende, och ungefär tre dagar innan vår konsert i C.C. Lemon Hall i slutet av förra året försvann det helt. Det var som någon bara slagit till en strömbrytare. Nu är jag inte ett dugg rädd. Men jag tror att det var en nödvändig erfarenhet, jag hade inte varit den person jag är idag om jag inte gått igenom det här.


Varför blev det så jobbigt för dig?

yoshihiko: Ja, varför? Jag har ingen aning. Men även när jag inte kunde sjunga tänkte jag aldrig på att sluta.


Så du tänkte aldrig på att ge upp?

yoshihiko: Nej, men jag vill sluta ge konserter. Jag undrar vad det var? När jag tänker tillbaka ville jag verkligen det.


Det var i alla fall tur att du kom över det i tid till er majordebut.

yoshihiko: Jag tycker det flyter på så bra det bara kan nu. Jag känner verkligen allas vilja att fortsätta framåt, så det var bra tajming. Jag har velat bli sångare länge, så jag är helt enkelt lycklig. Naturligtvis finns det mycket osäkerhet kvar, men jag har bra självförtroende nu och det känns verkligen bra.


Du ser ut att vara full av förhoppningar.

yoshihiko: Jag är glad. (strålande leende)


Kan du se ännu större drömmar härifrån?

yoshihiko: För att inte skämmas över att vara heidi.s sångare är jag mycket medveten om att jag måste förbättra mig. Jag vill leva upp till föväntningarna hos alla de som stödjer oss och jag vill få fler att lyssna på heidi.s låtar. Jag kommer att fortsätta göra mitt bästa.



För resten av intervjun hänvisar vi till Zy 52.
© 2010 Zy.connection Inc.. Alla rättigheter förbehålls.