Aural Vampire - Zoltank

författare: Beata

Zoltank, som släpptes den 5 maj 2010, är Aural Vampires första album på majorbolaget Avex, även om många av låtarna på albumet är flera år äldre. Albumet visar hur som helst upp Aural Vampire från deras bästa sida. Duon, bestående av vampyrförförerskan/sångerskan EXO-CHIKA och den maskerade massmördaren/DJ:n Raveman, hör som utseendet avslöjar hemma i gothgenren. Grunden till låtarna är också helt igenom elektronisk dark wave, men de trallvänliga melodierna framförda med EXO-CHIKAs extremt sockersöta röst ger associationer till tuggummipop. Kontrasten är fascinerande och låtarna är extremt medryckande - de fastnar i hjärnan som klister.

Den inledande låten Flare Stack låter lite olycksbådande mörk, och EXO-CHIKAs sång påminner om ett trotsigt barn - man kan nästan föreställa sig henne med armarna i sidorna och putande underläpp. På något sätt bidrar det också till att förstärka den mörka stämningen i låten - precis som ett ondsint barn förstärker obehaget i en skräckfilm. Flera andra låtar går i samma stil, medan andra är betydligt gladare. Den svängiga Freeeeze!!, som släpptes som singel förra året, är närmast omöjlig att sitta stilla till, och även Darkwave surfer är en självklar hit på klubbgolvet.

Zoltank är ett ordentligt varierat album, och de 16 spåren sträcker sig från den rockiga Transcrypt till PNFPN som är en renodlad poplåt. Den lite långsammare och mörkare Kaidoku har en närmast sensuell känsla, och den jazziga Suriwikufu står ut som en positiv överraskning. Sista låten MAD SPORTS är i princip ett sju minuter långt experiment som nog får betecknas som mer intressant än bra.

Överhuvudtaget är Zoltank ett spännande album, som blandar genrer på ett intressant sätt. I vissa låtar tycker man sig nästan känna igen någon techno-dänga från 90-talet i botten, men arrangemanget gör att det ändå blir en helt ny musikupplevelse. Albumets starkaste sida får nog ändå sägas vara dansvänligheten. Aural Vampire spelas flitigt på gothklubbar i Tokyo, och av en god anledning; de här låtarna gör sig allra bäst på dansgolvet i någon lagom mys-mörk källarlokal.