Intervju med SUGIZO

författare: Non-non - översättning: Beata

© SUGIZO

Även om han är känd som medlem av det legendariska bandet LUNA SEA, så är SUGIZO mycket mer än så. Förutom en solokarriär har han satt igång otaliga projekt, som det elektroniska improvisationsbandet S.T.K. (Sensual Technology Kooks) tillsammans med författaren och kände aktivisten Tetra Tanizaki, det psykedeliska jam-bandet SHAG som bildades enbart för kicken av spontana liveframträdanden, och super-gruppen S.K.I.N. med kollegorna och likaledes musikaliska legenderna GACKT, miyavi och YOSHIKI (X-JAPAN).

Utöver detta har SUGIZO skrivit böcker, spelat i filmer och till och med uppträtt i en dansgrupp. Det verkar inte finnas någon gräns för den här mannens talanger, och JaME är glada att få chansen att ställa några frågor till honom om hans många samarbeten, influenser och arbete som aktivist.


Du började din solokarriär 1997 och har haft en lång karriär. Fram tills nyligen samarbetade du med olika artister som Ryuichi Sakamoto, Mick Karn (tidigare i JAPAN), DJ KRUSH, Tsuchiya Masami med flera, samt släppte märkena CROSS och EMBRYO, organiserade event som inkluderade NEO ASCENSION GROOVE med SHAG, och utvecklade dig till med inom dans och skådespeleri. Vid ett tillfälle sa du dig vara en ”spirituell aktivist”, som i mer en aktivist än en artist. Kan du berätta om det?

SUGIZO: Självklart är jag en musiker, men en gång i tiden jobbade jag huvudsakligen för att främja miljömedvetenhet, fred och diverse andra positiva saker tillsammans med politiker. Då brukade jag använda min musik som ett redskap för att kunna göra det. Nu är jag tillbaka i musikskapandet och koncentrerar mig mer på detaljer i musiken. Musik är ett redskap för mig. För mig är det viktigaste att göra världen till en bättre och vackrare plats. Jag är medveten om att jag inte har särskilt mycket makt över saker och ting, men jag vet att jag är bättre än ingenting. Därför gör jag det jag kan genom min musik. Det är inte som om människor skulle dö utan musik. Mat, kläder och skydd är en annan sak, men människor kan existera utan konst och musik. Utan musik tror jag dock att människors hjärtan skulle dö. Mitt mål är att hjälpa människors hjärtan lika mycket som att hjälpa dem i deras liv. På det sättet kan vi lämna andra viktiga beslut åt politikerna som vi stödjer och anser ha rätt. Jag tror att musik behövs i politiken också, och att människor som har förmågan att se vad som kommer att behövas i framtida samhällen ska leda andra rätt. Därför har detta blivit grunden till allt jag gör. För tre år sen tror jag att jag var på min topp, det var då jag var såhär mest.

För tre år sedan höll du på med olika aktiviteter, bland annat organiserade du NEO ASCENSION GROOVE som SHAG, bildade den elektroniska, improviserade enheten S.T.K. tillsammans med författaren och tillika kände aktivisten Tetra Tanizaki och agerade med den elektroniska trumpetaren Toshinori Kondo, eller hur?

SUGIZO: Ja

Du har också erfarenhet av att medverka i filmer, som Ken Nikais ”Soundtrack”, där du var musikregissör och hade huvudrollen, samt Isao Yukisadas ”Rock’n’roll Mishin”. Vad tyckte du om att agera som skådespelare?

SUGIZO: Jag minns inte så mycket eftersom det var så längesen (skratt). Jag blev erbjuden rollen. Jag har gillat filmer sedan jag var liten, och blev så påverkad av filmmusik att jag längtade efter att bli en musiker som producerade just filmmusik. Jag hade fått olika erbjudanden tidigare, och nu var det en bra tidpunkt eftersom vi hade slutat med LUNA SEA. Det känns som om skapandet av filmmusik är helt rätt för mig, det är min grej. Självklart var jag också intresserad av att medverka i dramaserier, främst som artist och inte som skådespelare då, men jag blev erbjuden att spela huvudrollen och tog chansen.

Fanns det någon likhet mellan skådespeleriet och dina musikaktiviteter?

SUGIZO: När jag ser tillbaka på det så tror jag det, ja. Jag minns att de var väldigt lika. Det finns olika typer av skådespeleri, men den första filmen jag fick en roll i, ”Soundtrack”, var en väldigt musikalisk film, och regissören var ett geni... och underlig. Jag blev tillsagd att göra i princip all musik innan vi började spela in filmen! (skratt)

Så han skapade alltså filmen inspirerad av din musik?

SUGIZO: Jag lyssnade först på de olika bilderna som regissören föreställde sig, och skrev sedan många låtar. De låtar som skulle bli filmens tema eller användas vid specifika tidpunkter valdes ut, och sedan gjordes filminspelningarna medan musiken fördes över till studion. Eftersom filmen hade väldigt lite tal, blev det nästan en stumfilm. Ungefär som en europeisk stumfilm med djup och komiska inslag. Kvalitén var fantastisk. Att agera till bakgrundsmusiken som jag skapat kändes nästan som att spela in en musikvideo inför en ny release. Därmed blev det i princip en expansion av mina musikaliska erfarenheter under de tio åren fram tills dess. Jag anser mig lyckligt lottad över att ha fått komma in i filmvärlden via musiken, vilket för mig blev en så naturlig process.

Agerade du annorlunda i "Rock'n'roll Mishin"?

SUGIZO: Jag tror det var mer agerande i den (skratt).

2001 producerade du och uppträdde i den moderna danstruppen H. Art Chaos produktion Suichoku no yume. Dansade du verkligen själv?

SUGIZO: Ja. Det var en dans, men en väldigt extrem dans.

Så det var som kreativ dans?

SUGIZO: Det var modern dans.

Var det utmaningen att uttrycka din konst genom att dansa?

SUGIZO: Jag skulle producera musiken, men jag blev ombedd att stå på scenen. Jag trodde att jag skulle stå på scenen och spela ett instrument, men jag blev tillsagd att dansa också och jag tänkte mest: "Va...!" (skratt). Det var åtta år sedan, så jag minns inte vad jag tänkte om det då, men jag ville göra alla möjliga saker. Det var just efter LUNA SEA hade upphört, vilket innebär att jag hade tagit ett steg uppåt från min grundplattform som jag jobbat med i över tio år, och jag ville prova olika saker. Jag tror att medan jag gjorde det försökte jag hitta "var min musik verkligen är". Men nu är det att skapa musik jag verkligen vill hålla på med.

Omkring den här tiden vidgade du dina musikaliska aktiviteter genom att skapa acid rock-gruppen The FLARE med sångaren YUNA, bilda S.T.K. med Tetra Tanizaki och börja arbeta med Toshinori Kondou som spelar elektronisk trumpet. Var det för att du träffade de här människorna som du gjorde detta?

SUGIZO: Ja. Jag ville verkligen uttrycka mig själv på olika sätt. Jag gick ofta på utomhuspartyn, miljöevenemang och fredsmöten, så det var lätt att ordna saker som SHAG och S.T.K.. Vi kunde helt enkelt säga något som: "Vi håller en livekonsert imorgon!", och vi kunde passa ihop våra scheman och sedan bara improvisera på våra instrument. Vi hade inga stora konserter eller turnéer, för då hade vi varit tvungna att ha mycket mer tid och massa medhjälpare, men vi var i en sådan situation att vi kunde acceptera ett erbjudande om vi fick ett och sedan förmedla vårt budskap till människorna som kom.

Oj, så ni improviserade som på jamsessioner. Var du inte rädd för att improvisera så?

SUGIZO: Jag har alltid tyckt om att improvisera. Det är då jag känner mig mest bekväm (skratt).

Så du föredrar alltså att improvisera framför att spela efter noter?

SUGIZO: Ja, men med det sagt så är det fortfarande saker som är förutbestämda, även om jag inte spelar samma sak varje gång. Längden av mina uppträdanden varierar från dag till dag, och låtarna ändras också. Under de här åren kändes det som om jag var i samurajträning medan jag tränade inför improviserade uppträdanden. Enligt mig är Toshinori Kondou prinsen av improvisation, och jag lärde mig mycket av honom.

Strävade du efter att börja spela andra instrument även då?

SUGIZO: Nej, det var inte direkt något jag strävade efter, det bara blev så.

Du har samarbetat med många olika typer av artister fram tills nu. Har publiken eller publikens reaktioner varit olika beroende på scenen?

SUGIZO: Ja, jag tror det, men så fort jag börjar spela kommer publiken närmare mig, oberoende av var de kommer ifrån eller vilket projekt jag håller på med. Jag ser bara till att uttrycka mig där och då. Om jag verkligen försökte vara annorlunda skulle jag inte verka särskilt cool, och om jag var för anspråkslös tror jag att jag skulle uppfattas som vek. Så jag har lärt mig mycket om att anpassa mitt uttryckssätt. Jag tror det är viktigt att inte vara alltför ivrig att vara i rampljuset, men inte heller alltför blygsam, speciellt inte när publiken vill ha mer.

Är du bra på det?

SUGIZO: Jag försöker inte, men jag antar att jag känner det helt naturligt.

I december 2007 släppte du remixalbumet SPIRITUARISE, på vilket både japanska och utländska artister remixat dina originalspår, och sedan släpptes också ditt första best of-album, COSMOSCAPE, den 23 juli 2008. Best of-albumet har många olika typer av låtar, som rock, trance, jazz, klassiskt, bossa nova och så vidare. Kan vi se det här albumet som ditt livsverk över tio år?

SUGIZO: Ja, jag ville samla det som varit kärnan i min musik i tio år liksom musik som kändes som jag.

Så vi kan antagligen känna influenserna från personerna du jobbat tillsammans med under de olika perioderna?

SUGIZO: Självklart, men det viktigaste med det här albumet är inte när det gjordes, utan mer vad som pågick inom mig. Vissa låtar reflekterar kanske den specifika tidpunkten, men majoriteten av låtarna är inte influerade av något särskilt utan består helt enkelt av sådant som kom till mig naturligt.

I CD-inlagan skrev du att du väljer låtarna för att du tror på din inspiration.

SUGIZO: Jag tror att det mesta av min musik kom till av en händelse, eller bara ur mig själv. Jag tror att musik skapas när man influeras av andra källor i kombination med ens egna känslor och önskningar. Om man lägger in för mycket av sig själv i det känns det väldigt gammalt när man återvänder till det fem eller tio år senare (skratt). Så med COSMOSCAPE bestämde jag mig för att försöka komma över tidsfaktorn och ignorera att musiken känns gammal.

Så du valde musiken ur din nuvarande synvinkel?

SUGIZO: Ja.

I inledningen på texten i CD-inlagan skrev du "Det här albumet är inte ett så kallat best of-album, och det innehåller heller inte trallvänliga låtar. Det är musik naturligt sprungen ur mig, för SUGIZO-fans." Betyder det att din musik inte är anpassad efter världen, utan snarare ett musikaliskt sätt för dig att uttrycka vad som pågår inom dig?


SUGIZO: Ja. Speciellt det här albumet är så.

När fick du idén att släppa ett best of-album? Var releasen ett av projekten till tioårsjubileumet av din solokarriär?

SUGIZO: Ja, jag ville egentligen släppa det 2007, men eftersom jag var upptagen sköt jag upp det (skratt).

Hur känns det nu när du är färdig med det och ser tillbaka på de här tio åren?

SUGIZO: Jaa... jag tror att jag har satt min standard nu, och att man kan ge den här CD-skivan till någon och säga “SUGIZOs musik låter såhär” för att de ska få en bra uppfattning av min musik.

Tog det lång tid att välja ut låtarna?

SUGIZO: Nej, det gick ganska fort.

Du gjorde solokonserten SUGIZO GIG 2008 RISE TO COSMIC DANCE på Shibuya AX den nittonde december 2008, vilket var 4 år och 9 månader sedan den senaste, och sedan släppte du live-DVD:n i mars i år. På den var ditt best of-album väl representerat med olika scenuppsättningar, som till exempel magdansöser och slagverkssessioner invävda i uppträdandet. Det verkar som om trummor och slagverk har en framträdande plats i din scenshow.

SUGIZO: Jag gillar att skapa starka rytmer. Rytmen är en primitiv del av människan, och det får oss att tänka på jorden och musikens ursprung.

Symboliserade magdansöserna någonting spirituellt?

SUGIZO: Jag ville smälta samman min musik med dans. När jag skapade för modern dans kände jag behovet av att överföra musik till kroppsrörelser, och jag har velat göra det länge nu. Jag bjöd in just magdansöser för att de är mina vänner (skratt). Låten INITIATION kommer ur den långa rivaliteten mellan Israel och Palestina, och den har en tydlig touch av Mellanöstern, så jag tyckte att magdansöser kunde passa.

Improviserade du mycket under dina live-framträdanden?

SUGIZO: Ja, jag improverar väldigt mycket med mitt soloframträdande. Det var dock inte samma sak som med SHAG, som var bandet där vi huvudsakligen improviserade, det var som om vi bestämde 60-70% och improviserade 30-40%.

I vissa låtar kunde du ses jamma en hel del. Improviserade du?

SUGIZO: Ja, jag tog kontrollen helt, gav signaler och utvecklade låtarna mer och mer.

Jag blev imponerad av en annan sak med din konsert; orden "No more nucs play the music" visades om och om igen på scenen. Man kunde känna det starka fredsbudskapet i din musik. År 2005 deltog du i Earth Day Tokyo, ett av de största miljö- och fredsevenemangen i Japan, du har publicerat boken Rokkasho, a message to the earth after 24 thousand years (en bok som tar upp farorna med en kärnkraftsanläggning i Rokkasho, Japan), och även deltagit i många miljöevenemang och debatter om problemen med kärnkraft och global uppvärmning. Anser du att de här projekten är ditt livsverk?

SUGIZO: Jag vet inte. Men det är självklart för mig att delta i de här sakerna. Det kanske är jag. Jag blev mer och mer intresserad av den här typen av arbete under senare delen av 90-talet, eftersom jag inte kunde undgå att märka förändringarna i världen. Jag tror det finns många olika sorters musik och konst, och jag tycker inte att alla måste ha något att särskilt att säga till världen, men i mitt fall kändes det naturligt. Jag tycker att vi borde upphöra med kärnvapen, vi borde röra oss bort ifrån kärnkraft och satsa pengar på att utveckla förnybar energi. Jag tror att de problem som uppstår när vi försöker göra detta beror på att människor med makt och pengar är involverade, och det borde folk lägga märke till.

Många människor är för upptagna med sina dagliga liv för att ha tid att sätta sig in i de här problemen, även om de nog hört talas om dem. Det är fantastiskt att du har möjlighet att agera så medvetet.

SUGIZO: Om vi börjar fundera på saker så blir det en del av vårt liv. Jag tror att människor är programmerade att inte märka de viktiga mekanismerna i världen, för om de gör det blir det jobbigt. Men om vi inte börjar lägga märke till saker och vakna upp kommer framtiden att bli väldigt svår. När människor ställs inför en jobbig situation försöker många undvika den. Genom att göra det gör de bara saken värre. Det är viktigt att våga möta jobbiga situationer och utvecklas från dem. Jag är den typen av person som aldrig ger upp, ignorerar saker eller försöker komma undan.

Du debuterade som LUNA SEAs låtskrivare och gitarrist i maj 1992 och bandet, som var ledande på den japanska rockscenen på 90-talet, splittrades i slutet av 2000.

SUGIZO: Vi bildades faktiskt 1989. Kärnan i LUNA SEA startades till och med tre år tidigare av några gymnasieelever, däribland J. Men enkelt uttryckt kan man säga att fem medlemmar gick ihop och bildade LUNA SEA 1989, så i år är vårt 20-årsjubileum.

På den tiden var väl bandets namn LUNACY? LUNA SEA hade en återföreningskonsert i Tokyo Dome den 24 december 2007. Hur kändes det att spela med dina bandkamrater efter så lång tid?

SUGIZO: Jag kände att alla medlemmarna mognat så mycket. Jag märkte också att LUNA SEA fortsatt utvecklas trots att bandet legat i malpåse i sju år.

Ni spelade också tillsammans på hide memorial summit i maj 2008, eller hur?

SUGIZO: Ja, alla i bandet fortsatte arbeta med sina förmågor och färdigheter, och de är fortfarande bland de bästa på det de gör. Det var så uppfriskande att gå tillbaka till LUNA SEA, och jag insåg hur viktigt det är för en musiker att växa.

Fick du några gamla minnesbilder av tiden med LUNA SEA?

SUGIZO: Ja, ibland. Men jag ville ändå spela med mina nuvarande känslor. Medlemmarna har blivit vuxnare, på ett bra sätt, och kivas inte över småsaker längre. Vi är inte oresonliga och beter oss inte själviskt. Självklart uttrycker vi våra åsikter när vi behöver det. Jag tror dock att alla medlemmarna, inklusive mig, har blivit mer medvetna om vår viljestyrka och hur vi använder den, vilket gör att saker går väldigt smidigt.

Hur lång tid tog repetitionerna?

SUGIZO: Omkring två veckor.

När jag skrev konsertrecensionen i pressrummet såg jag några människor som var rörda till tårar över konserten.

SUGIZO: Jag känner mig ärad att höra det.

Vad gäller superbandet S.K.I.N. så bildade du det med YOSHIKI, GACKT och miyavi och ni hade ert första framträdande på Anime Expo i Los Angeles i juni 2007. 5000 personer samlades i Long Beach Arena för att se er. Hur kändes det?

SUGIZO: Vi testade det bara en gång, så jag vet inte hur det kommer att gå med det i framtiden. Vi vill fortsätta, men vi är alla för upptagna för att kunna träffas samtidigt på samma plats (skratt).

Var det en ny erfarenhet?

SUGIZO: När jag tänker på det nu så tror jag att det var viktigt för mig att återvända till rocken då. Vi den tiden var jag så involverad i miljöaktiviteter och musikaliska improvisationer att man verkligen fick dra mig tillbaka till rockmusiken, med riff som jag inte spelat på många år. Det kom såklart tillbaka snabbt. Men jag tror att det hjälpte mig att hitta min balans. Så på det sättet var det en väldigt bra erfarenhet för mig.

Vad kommer att hända med S.K.I.N. nu?

SUGIZO: Jag vet inte, det är ett mysterium (skratt). Gruppen kommer antagligen att fortsätta.

Under 2006, på dansmusikevenemanget Nagisa Ongaku Sai, gjorde du ett framträdande som gitarrist för den legendariska trancegruppen JUNO REACTOR. Hur lärde du känna dem?

SUGIZO: Jag bad dem göra remixar av mina låtar, och det var då jag först träffade dem. De var karismatiska artister på 1990-talet och jag har stor respekt för dem. Därför bad jag dem remixa tre av mina låtar, och sedan blev vi kompisar.

Tar du på dig en annan roll när du spelar för JUNO REACTOR jämfört med dina andra projekt? Improviserar du även där?

SUGIZO: Det är en väldigt klar skillnad mellan de klara, bestämda delarna och de improviserade delarna. Jag tror det är omöjligt för en gitarrist att inte improvisera alls.

Du följde med som gitarrist på JUNO REACTORs världsturné och spelade över hela världen från april till slutet av 2008. Sedan i april 2009 åkte du med dem på turné i Europa.

SUGIZO: Den håller fortfarande på. Jag ska spela i Ungern i augusti och i Slovenien i september.

Hur var det att vara en del av deras världsturné och resa till alla de här olika länderna? Var det jobbigt ibland?

SUGIZO: Det är jobbigt, men jag gillar utmaningen.

Vad är det som är jobbigt?

SUGIZO: Jag trodde inte att jag vid min ålder skulle behöva göra allt själv, som att bära mina instrument, ställa i ordning dem på scenen, ta isär dem och lasta in dem i bilen (skratt). Vi har ingen personal, det är bara vi bandmedlemmar. Det är som att gå tillbaka 20 år i tiden (skratt). Men jag är glad för det, för jag tror inte många andra musiker får chansen att uppleva samma sak.

Hur menar du?

SUGIZO: Visst, det är jobbigt, men när jag minns min ursprungliga motivation är jag säker på att det finns en anledning till allt det här. Ingen av de andra medlemmarna är japaner, så det är fantastiskt att vi kan förstå varandra genom musik. Det är två britter, en jamaican, tills förra året hade vi fyra afrikaner, trummisen är amerikan och jag är japan; det finns inga begränsningar vad gäller nationalitet.

Kommunicerar ni på engelska?

SUGIZO: Vi pratar alla engelska. Ibland förstår vi inte varandras engelska, men man vänjer sig.

Är bandmedlemmarnas vanor olika?

SUGIZO: De är olika. Men vanor och språk påverkar inte musiken särskilt mycket. Vi är likadana när vi väl står på scenen. Även vi japaner har olika vanor, så jag bryr mig inte alls om det typen av olikheter.

Efter att ha agerat som X JAPANs gästgitarrist på olika föreställningar, bland annat deras tioårs-återföreningskonsert 2008 och hide memorial summit meddelade du meddelade du på X JAPAN WORLD TOUR LIVE IN TOKYO i maj i år att du blivit X JAPANs officielle gitarrist. Nu när du alltså är en officiell medlem av X JAPAN; vad får du ut av det och vad måste du offra?

SUGIZO: Faktum är att jag inte offrar så mycket eftersom jag kan hantera mitt schema för närvarande. Om jag vågar säga det, så spenderade jag rätt mycket tid på att lära mig låtar. Men det var med nöje och inte en uppoffring.

Blir du ombedd att spela efter noter i bandet?

SUGIZO: Ja, så jag blev tvungen att anpassa mig till en annan stil än min egen, vilket krävde en hel del tid. Det var dock en fantastisk erfarenhet som stärkte mig som artist, så jag är tacksam för det.

Har du några planer för några releaser eller live som du kan berätta om?

SUGIZO: För tillfället jobbar jag med ett soloprojekt för att göra låtar och pre-production. Jag tror att jag redan har material för ett par album. Jag fortsätter att göra fler och fler låtar, så jag skulle vilja släppa ett album tidigt nästa år.

Du reser mycket. Finns det någon plats i världen som får dig att känna dig fridfull?

SUGIZO: Det är svårt att svara på, jag har aldrig fått den frågan förut. Jag kände mig till exempel avspänd och rofylld i Sedona, Arizona i USA. Det är de infödda indianernas heliga plats, och även en plats med stark kraft. Sedona är också en turistattraktion, och där finns ett självförsörjande samhälle med namnet ”Aquarian concepts community”, där jag bodde under min vistelse.

Hade du hoppats på att få åka dit och bo där?

SUGIZO: Jag hade länge velat åka dit. Jag kände mig mest fridfull under de dagar jag var med människorna från Aquarian concepts community. Dessutom älskar jag Grekland. Jag gillar Aten, och jag älskar Mikonos och Santorini i Egeiska havet eftersom de är vackrast. Sen skulle jag vilja åka till Hawaii, där har jag aldrig varit. Jag tror att det är vackert och fridfullt där.

Jag förväntade mig inte att du skulle säga Hawaii, eftersom det är en typisk turistplats dit många japaner åker för sightseeing.

SUGIZO: Jag har inte varit på de ställen dit många andra verkar åka, till exempel Hawaii, Guam och Saipan. När jag föreställer mig Hawaii tänker jag på energin där, jag tänker inte på det som en turistattraktion. Kanske inte Honolulu.

Var är hemma för dig?

SUGIZO: Det är min hemstad, Tsurumaki i Hatano! (alla börjar skratta) Mina föräldrars hem. Musikaliskt sett är min hem LUNA SEA. Men jag har många hem...jorden. Eller kanske till och med stjärngruppen Plejaderna. Det känns som om mitt hem var stjärnan Lyra, och att jag kom därifrån till jorden.

Vill du ge ett meddelande till dina fans utanför Japan?

SUGIZO: Jag tycker det är underbart att internet kan koppla ihop så många människor och bryta upp gränser i avstånd och tid. Genom den här förbindelsen vill jag komma dit ni är och se er i verkligheten. Jag tror att den här verkligheten är vägen till att kunna förstå varandra, så jag vill framföra min musik och dela min tid med människor över hela världen så mycket jag kan. Jag hoppas ni fortsätter stödja mig!