Kochou - chou to naru yume

författare: Kay - översättning: Miya

Kochou var ett sidoprojekt som var aktivt ett tag under 2002 och bestod av trummisen Shion och sångaren ASAGI, båda från det då existerande bandet Syndrome. Anledningen till att dessa två musiker satte igång detta sidoprojekt är höljt i dunkel. Kanske var det så att Shion, som var den som skapade musiken i Kochou, kände att denna sorts musik inte passade Syndrome. Eller kanske var det helt enkelt så att båda medlemmarna ville experimentera med olika sorters musik. Chou to naru yume är duons enda skiva och den innehåller fem låtar i en och samma anda.

Till skillnad från rockmusiken de båda skapade som del av Syndrome består Kochous musik av ljud skapade på synthesizer och dator. Med hjälp av dessa elektroniska toner skapar de en drömlik ljudsfär som håller om en likt en varm filt. Atmosfären är mystisk och drömsk, och tonerna flyter stilla förbi i bakgrunden. Bitvis sväller flödet och formar intensiva stycken dirigerade av ASAGIs starka röst med potential att få en att rysa av välbehag.

Minialbumet börjar med ett introspår kallat Yuuzuki som omedelbart presenterar Kochous ljudsfär för lyssnaren. Det är ett nästan helt instrumentalt stycke, då ASAGI endast yttrar ett fåtal textrader, och ett passande sätt att introducera lyssnaren till Kochous egna lilla värld.

Maboroshi shiki no mio och Maihime liknar varandra då toner av ett piano flyter strax ovanför synthesizerns nynnande i båda låtarna. I Maboroshi shiki no mio verkar pianot flirta med jazzimprovisationstoner, medan det i Maihime dansar med sångarens röst. ASAGI har en omisskännelig sångröst som är djup och sammetslen och blir huvudattraktion så fort han börjar sjunga.

Kochou no yume är en låt som varar nästan åtta minuter och vars flöde konstant växlar mellan ebb och flod. Intensiteten byggs upp för att strax klinga av i lugnande toner bara för att lite senare åter byggas upp igen. ASAGIs röst är briljant, stark och tryggt säker när han sjungandes ackompanjerar de instrumentala delarna mycket väl.

Minialbumets sista spår Haru no tsuki är det jämförelsevis mest fart i, även om också denna låt har ett makligt tempo. I denna låt verkar fokuset ha varit på trummorna vilket på något sätt resulterar i en lite mer stadig känsla än den mer flytande känslan i de övriga låtarna.

Trots att alla fem spår på Chou to naru yume är fantastiska är baksidan att alla påminner så starkt om varandra. Om du inte känner för att lyssna på lugna låtar utan snarare på poppig rock rekommenderar vi dig att hålla dig borta från denna skiva. Å andra sidan, om du känner dig harmonisk och drömsk förser dig Kochou med en rad låtar med en väldigt passande avslappnande stämning!